Översikt
Småvesslan är Europas minsta mårddjur, en slank och kvick jägare av gnagare. Den håller smådäggdjursbestånden i schack och är i naturens skala en effektiv sorkjägare. Småvesslan är fredad i hela landet och får inte jagas. Den viktigaste skillnaden mot den jaktbara hermelinen finns i svansen: småvesslan har ingen svart svansände.
Kännetecken
Småvesslan är lång och smalkroppad. Längden är 13–20 cm, och hanarna väger 40–80 gram, honorna 20–40 gram, så arten är klart mindre än hermelinen. På sommaren är ryggen brun och buksidan vit, och gränsen mellan dessa färger är skarp och rak. På vintern blir pälsen helt vit. Tassarnas ovansida är vit. Till skillnad från hermelinen har småvesslans svans ingen svart spets vid någon tid på året.
Att skilja arten från andra små rovdjur
Småvesslan är fredad, så det är viktigt att kunna skilja den från den jaktbara hermelinen.
- Hermelinen är större än småvesslan, och dess svansspets är alltid svart. Småvesslans svans är kort, och dess spets är på sommaren brun och på vintern vit, men aldrig svart.
Utbredning och livsmiljö
Småvesslan påträffas i hela Finland, talrikast i söder. Den trivs i många slags miljöer, bara det finns föda och skydd. Hemområdet är vanligen cirka 0,5–3 hektar och varierar med bytestillgången; honans revir är mindre än hanens. Som bo tar småvesslan ofta andra djurs underjordiska hålor och klär dem med bytesdjurens hår, och inom dess hemområde finns flera bo- och viloplatser.
Beteende och föda
Största delen av tiden håller sig småvesslan i skydd bland växtligheten och i sorkarnas gångar. Den är aktiv vid alla tider på dygnet, och födo- och viloperioderna växlar tätt med tillgången på mat och med temperaturen. Rörelserna är mycket kvicka: småvesslan rör sig i språng och stannar gång på gång samt reser sig på bakbenen för att spana av omgivningen. Den klättrar och simmar skickligt. Födan består huvudsakligen av sorkar och möss, och dessutom står sädeskorn, bär, fåglar och ägg på matsedeln, ibland till och med djur av kaninstorlek.
Fortplantning
Småvesslan blir könsmogen redan vid 3–4 månaders ålder. Dräktighetstiden varar 34–37 dygn, och ungarna föds i april–juni. Kullen omfattar 3–9 ungar, som föds blinda och döva och väger bara 1,5–4,5 gram. Under gynnsamma år kan honan få en andra kull ännu på sensommaren.
Spår
Småvesslans spår är ett typiskt men mycket litet mårddjursspår, och under bästa förhållanden urskiljs fem tådynor i det. Framfotens spår är bara 2–3 cm långt, medan hermelinens motsvarande är klart större (2,5–4,5 cm). Den korta svansen lämnar inget släpspår i snön. Småvesslan rör sig nästan uteslutande i språng, och i lös snö gör den parhopp där korta och långa språng växlar; språnget är vanligen 20–50 cm. Det säkraste kännetecknet är spårgropens bredd, som hos småvesslan understiger 4,5 centimeter.
Jakt och lagstiftning
Småvesslan är fredad i hela landet och får inte jagas eller fångas. Eftersom arten påminner om den jaktbara hermelinen måste den som fångar alltid säkerställa artbestämningen. Hermelinens svartspetsade svans skiljer arterna åt: småvesslan har ingen svart spets.
Bestånd och skydd
Småvesslans antal varierar kraftigt med beståndet av smågnagare, särskilt sorkar. Artens förekomst följs upp som en del av vinterns snöspårräkningar. I Finland är småvesslan fredad.