Översikt
Prutgåsen är en småvuxen och mörk arktisk gås som häckar långt i norr och syns i Finland närmast under flyttningstiderna vid kusten. Sitt finska namn har den fått av den vita fläcken på halsens sida. Prutgåsen är fredad i Finland och hör inte till viltarterna.
Kännetecken
Prutgåsen är den minsta av våra gäss, ungefär lika stor som en gräsand. Huvudet, halsen och bröstet är svarta, och ryggen är gråbrun; bukens ton varierar från ljus till mörk beroende på underart. En vuxen fågel har en liten vit fläck på halsens sida, vilket är artens mest utmärkande drag. Näbben är kort och svart. I flykten rör sig prutgässen i lösa flockar längs kusten, inte i täta plogformationer som de grå gässen.
Läte
Ett prov på prutgåsens läte:
Att skilja arten från andra gäss
Prutgåsen påminner på avstånd något om den vitkindade gåsen, men skillnaderna är tydliga.
- Prutgåsen är klart mindre och genomgående mörkare. Den har bara en liten vit fläck på halsens sida, inte den vitkindade gåsens stora vita ansiktsmask.
- I flykten ser prutgåsen nästan enhetligt mörk ut utan tydlig vingteckning.
Utbredning och livsmiljö
Prutgåsen häckar på den arktiska tundran i Eurasien, Nordamerika och på Grönland, och de häckningsområden som ligger närmast Finland finns öster om Ural. Genom Finland flyttar arten talrikt särskilt över Finska viken i slutet av våren och i början av sommaren på väg till häckningsområdena, och den observeras som genomflyttare också på hösten; här häckar prutgåsen inte. Den är en art vid kusten och i skärgården som födosöker på havsstrandängar och i grunda havsvikar och övervintrar vid Västeuropas kuster.
Beteende och föda
Prutgåsen flyttar och födosöker i stora flockar som följer kusten på låg höjd. Födan utgörs av strandens och strandängarnas växter, såsom ålgräs och alger.
Jakt och lagstiftning
Prutgåsen hör inte till Finlands viltarter. Den är fredad i hela landet med stöd av naturvårdslagen och får inte jagas.
Bestånd och skydd
Prutgåsens världsbestånd har bedömts som stabilt, men arten är starkt beroende av ett fåtal rast- och övervintringsområden vid kusten, som är utsatta för byggande och klimatförändring. Därför har skyddade kustområden stor betydelse för arten.