Översikt
- Östersjövikaren är en sälart anpassad till is, som förekommer i hela Finlands havsområde. Jakt är möjlig bara inom regionala kvoter eller med dispens.
- Den är mindre och rundare än gråsälen, och dess levnadssätt är bundet till isvintrar och skyddade havsområden.
- Vikarens fortplantningsframgång beror på is- och snöförhållandena, och variationen i dem är en betydande faktor för artens framtid.
Kännetecken
- Storlek: vikt 50–100 kg, längd 120–160 cm.
- Färg: gråbrun; ljusa ringar på rygg och sidor; buksidan ljusare.
- Huvud: kort och runt; nosen kort och bred.
- Särskiljande drag: tät ringmönstrad päls och kort nos.
- Rörelse: smidig i vattnet; på land tar den sig fram glidande på magen.
Att skilja arten från gråsälen
- Storlek: klart mindre (ungefär en tredjedel av gråsälens storlek).
- Huvud: runt och nosen kort (gråsälen har lång och kantig nos).
- Vikaren trivs i mer skyddade skärgårdsvatten, gråsälen mer på öppet hav.
- Att skilja dem åt är viktigt, eftersom olika bestämmelser och tillståndsförfaranden gäller för jakt på gråsäl och östersjövikare.
Utbredning och livsmiljö
- Förekommer i hela Östersjöområdet; i Finland vanligast i Bottenviken, Kvarken och Bottenhavet.
- Trivs i skyddade skärgårdsvatten där det finns is och snö att gräva bohålor i.
- På vintern bygger den ett snöbo på eller under isen som skydd för ungen.
Beteende och fortplantning
- Honan föder en kut i februari–mars i ett bo på isen.
- Ungen diar i cirka 6 veckor och börjar därefter jaga själv.
- Födan består huvudsakligen av fisk: siklöja, sik, strömming och abborre.
- Dyker i flera minuter och använder samma andningshål genom isen.
Lagstiftning och skydd
- Jakt är tillåten bara i särskilt reglerade fall, utifrån regionala kvoter eller dispens.
- I centrum för skyddet står att trygga yngelförhållandena, särskilt i Bottenviken.
Nuläge
- Arten är klassad som nära hotad, och vikarbeståndet har vuxit sedan 1970-talet, då beståndet var svagt.
- Is- och snöläget påverkar yngelresultatet kraftigt; snöfattiga vintrar försämrar det.
- Östersjövikaren och saimenvikaren hör till samma art, men saimenvikaren är en isolerad underart som anpassat sig till insjövatten.