Översikt
Nötskrikan är kråkfågelfamiljens färggrannaste företrädare i Finland och en av våra skogars mest iögonfallande fåglar. Till skillnad från sina svarta och grå släktingar är nötskrikan varmt gråbrun, och på vingen har den ett uppseendeväckande blått, mörkbandat fält. Nötskrikan är mest känd som en flitig gömmare av ekollon, och den har en central roll i ekens spridning. Nötskrikan är en fredad art och inte ett viltdjur.
Kännetecken
Nötskrikan är ungefär lika stor som en kaja: längden är 32–35 cm, vingbredden 54–58 cm och vikten 140–180 gram. Helhetstonen är varmt gråbrun, stjärten svart, och strupen samt övergumpen framträder ljusa. Det viktigaste kännetecknet är det blå, mörkbandade fältet som lyser i vingens framkant och som ingen annan inhemsk fågel har. Över ansiktet löper ett brett svart mustaschstreck, och när nötskrikan känner sig hotad eller upprörd reser den de strimmiga fjädrarna på hjässan till en liten tofs.
Läte
Oftast hör man från nötskrikan ett högt, hest skrik som den både varnar och lockar med; lätet avslöjar ofta fågeln innan man hinner se den. Nötskrikan är också en skicklig härmare och imiterar till exempel ormvråkens och duvhökens läten. I lugna stunder, särskilt tidigt på våren, kan man höra en tyst, porlande sång från den.
Att skilja arten från andra kråkfåglar
Nötskrikan är tack vare sin färgteckning i praktiken omöjlig att förväxla. Ingen annan inhemsk kråkfågel är lika bruntonad, och ingen annan har en blå vingfläck.
- Kråkan, kajan, korpen och råkan är svarta eller svartgrå, inte bruna.
- Skatan är svartvit och långstjärtad.
- Den blå vingfläcken och den ljusa, svartstrimmiga hjässan skiljer nötskrikan säkert från alla andra kråkfåglar.
Utbredning och livsmiljö
Nötskrikans typiska livsmiljö är grandominerade barr- och blandskogar, men den har också blivit hemmastadd i parker och på gårdar. Från södra Finland till södra Lappland är arten vanlig, men norr därom påträffas den bara sällan. På hösten ser man ofta nötskrikor i närheten av ekar där de plockar ekollon.
Beteende och föda
Nötskrikan är allätare. På sommaren hör insekter och annan animalisk föda till dieten, och arten beskattar också andra fåglars ägg och ungar. På hösten är nötskrikans mest kända sysselsättning lagring av ekollon: den fyller sin strupsäck med ekollon och för dem till vinterförrådet, ibland långt från ursprungsträdet, och gömmer dem under mossa och i marken. En del av gömmorna återfinns inte på våren och får gro, vilket gör nötskrikan till ekens effektivaste spridare.
Boet byggs i ett träd. Kullen omfattar 3–8 ägg, och ruvningen tar drygt två veckor. Båda föräldrarna sköter matningen av ungarna.
Fredning
Nötskrikan är fredad med stöd av naturvårdslagen och är inte en viltart. Den får inte jagas eller fångas, och dess häckning får inte störas. För olaglig dödande har också ett vägledande ersättningsvärde fastställts för nötskrikan. Nötskrikan finns med i artdatabanken som en del av kunskapen om kråkfåglar: jägaren ska kunna känna igen arten och lämna den i fred.
Bestånd och skydd
Nötskrikan är en allmän och livskraftig art i Finland. Den gynnas av mångsidiga skogar och anpassar sig också till ett liv nära människan i parker och på gårdar.