Översikt
Mårdhunden är ett hunddjur med ursprung i Asien och en invasiv främmande art som spritt sig till Finland österifrån från början av 1900-talet. Den känns igen på den mörka ansiktsmasken och den låga, satta gestalten. Mårdhunden påträffas talrikt i nästan hela landet, och den jagas som främmande art året om.
Kännetecken
Mårdhunden är lågbent och bredkroppad. Kroppslängden är 45–70 cm, svansen 18–25 cm och vikten 3–9 kg. Pälsens nyanser varierar från svart till gråbrun, och kinderna och benen är vanligen svarta. Det mest utmärkande draget är den mörka masken i ansiktet. Öronen är små och trubbiga, och under den långa, grova pälsen finns en varm och tät underull. På grund av de korta benen verkar mårdhunden långsam i rörelserna.
Att skilja arten från andra små rovdjur
Mårdhunden kan påminna om ett par andra arter, men skillnaderna är tydliga.
- Räven är längre bent och nättare, och dess svansspets är ofta vit. Rävens spårlöpa löper som ett svagt slingrande pärlband, medan mårdhundens spår slingrar sig mer planlöst.
- Grävlingen är tyngre byggd, och i dess ansikte löper lodräta svartvita strimmor i stället för mårdhundens vågräta mask.
- Tvättbjörnen påminner om mårdhunden genom sin mask, men är längre bent och har en tydligt ringad svans. Tvättbjörn påträffas tills vidare inte i den finländska naturen.
Utbredning och livsmiljö
Mårdhunden kom till Finland österifrån från 1930–40-talen, och i dag sträcker sig dess etablerade utbredning från söder ungefär upp till Torneå och Suomussalmi; i Lappland påträffas närmast enstaka kringströvare. Bestånden är mycket rikliga. Arten trivs i fuktiga blandskogar och nära vattendrag och använder ofta grävlingens grävda lyor och utrymmen under byggnader som skydd.
Beteende och föda
Vuxna mårdhundar rör sig vanligen parvis, och arten är huvudsakligen nattaktiv. Inför vintern samlar mårdhunden fettreserver på hösten och sover vanligen 3–4 månaders vintersömn under byggnader eller i en lya; under milda och snöfattiga vintrar kan den vara i rörelse hela vintern. Till födan är mårdhunden allätare, och dess föda omfattar smådäggdjur, grodor, fåglar och ägg, insekter, bär, frukter, spannmål, kadaver och avfall. Ställvis orsakar den stora häckningsförluster för sjöfåglarna.
Fortplantning
Parningstiden infaller i mars, och ungarna föds i maj–juni. Kullen är exceptionellt stor: typiskt 6–12 ungar, ibland till och med fler. Därför kan beståndet växa snabbt. Som boplats används utrymmet under en byggnad, ett stenröse eller en lya.
Spår
Mårdhundens tassar är små och runda i förhållande till vintervikten, och tassavtrycket är 4–5 cm långt. De kraftigt spretande tårna ger spåret dess typiska runda form. Mårdhunden går oftast eller travar lugnt med de korta benen brett isär, varvid spårbredden är anmärkningsvärt stor och spårlöpan slingrar sig. Travspåret liknar inte rävens svagt slingrande pärlband. I djup snö rör sig mårdhunden i språng, varvid ett parspår uppstår, i vilket den tunga kroppen ofta lämnar släpspår.
Jakt och lagstiftning
Mårdhunden är en invasiv främmande art och får jagas i hela landet året om (1.8–31.7). Det årliga bytet är cirka 200 000 individer. Till fångsten hör fällfångst, skytte från åtel och användning av hundar, särskilt ställande hundar, drivande hundar och grythundar. Tillåtna hjälpmedel är bland annat ljus, nattkikare eller nattsikten samt ljud.
Källa: Viltcentralen – mårdhund
Bestånd och läget som främmande art
Mårdhunden är ett av Finlands talrikaste främmande rovdjur, och med fångsten av den strävar man efter att minska predationstrycket särskilt på fåglar som häckar på marken. Effektiv fångst behövs, eftersom arten förökar sig snabbt och anpassar sig väl till många slags miljöer.