Översikt
Korpen är världens största kråkfågel, klart större och kraftigare än kråkan och råkan. Den är en anpassningsbar art som häckar i hela landet, från orörda ödemarker till ytterskärgården och stadsutkanter.
Kännetecken
Fjäderdräkten är helt metallglänsande svart. Näbben är exceptionellt grov, och övernäbbens rygg välver sig tydligt mot spetsen, vilket skiljer korpen från kråkan redan på nära håll. I flykten är det säkraste kännetecknet den långa, kilformade stjärten. Vingarna är långa, spetsiga och ofta kraftigt bakåtböjda, och vingslagen är låga och mjuka. Korpen kretsar högt uppe på rovfågels vis, men kilstjärten och den grova näbben avslöjar arten även om man inte urskiljer färgen.
Att skilja arten från andra kråkfåglar
- Kråkan: klart mindre, gråryggig, stjärtspetsen rak.
- Råkan: ungefär lika stor som kråkan, betydligt mindre än korpen, stjärtspetsen rundad.
- Kajan: klart mindre, ljust öga.
- Den kilformade stjärten är det säkraste kännetecknet både i flykten och sittande.
Utbredning och livsmiljö
Korpen häckar i hela landet, men fåtaligt; talrikast är beståndet i Lappland. Arten är traditionellt en ödemarksfågel som trivs i skogar, på fjällhedar och i ytterskärgården och klarar sig även under karga förhållanden där andra kråkfåglar inte lyckas. Som boplats duger en klippbrant, toppen av ett högt träd eller en hög konstruktion byggd av människan, såsom en mast eller ett sjömärke. Korpen är en stannfågel och sedan gammalt mycket skygg. Under de senaste årtiondena har beståndet dock ökat och arten har anpassat sig till att använda miljöer som människan format, så korpen påträffas i dag allt oftare också i utkanten av tätorter och bosättning.
Beteende
Korpen är allätare, och kadaverföda är särskilt viktig för den: den hittar döda djur effektivt och fungerar för sin del som naturens städare. Dessutom har den anpassat sig till att utnyttja miljöer som människan format, eftersom avstjälpningsplatser, vägrenar och ladugårdsgårdar erbjuder föda året om. På vintern kan man se korpar i flockar på tiotals individer på avstjälpningsplatser, annars rör den sig vanligen ensam eller parvis. Den plundrar också andra fåglars bon och fångar små däggdjur samt fågelungar.
Korpen anses vara den mest intelligenta av alla fågelarter.
Läte
Korpens ljudrepertoar är bred och varierande. Den använder lätet aktivt för kommunikation, och lätena varierar med situationen. Alla ljud som korpen ger ifrån sig känns inte nödvändigtvis genast igen som en fågels.
Häckning
Korpen är en av våra tidigast häckande fåglar. Paret håller ihop år efter år och är troget både sin partner och sin häckningsplats, och samma risbo i toppen av ett högt träd eller på en klippbrant är i bruk flera år i rad. Äggläggningen infaller i södra Finland redan i början av mars och i norra Finland i mitten av april. Honan ruvar 3–6 ägg i cirka tre veckor, och hanen matar honan under ruvningen. Ungarna stannar i boet i ungefär fem veckor, och korpen blir könsmogen först under sitt tredje år.
Jakt och fredning
Korpen är inte en viltart. Inom renskötselområdet är den en icke fredad fågel som är fredad endast under häckningstiden. I övriga delar av Finland är korpen fredad året om enligt naturvårdslagen.
- Inom renskötselområdet: fredad 10.4–31.7.; jakt tillåten under den övriga tiden.
- I övriga delar av landet: fredad året om, får inte fångas.
- Av särskilda skäl kan avvikelse från fredningen göras med dispens av Finlands viltcentral.
Källa: Viltcentralen – korp
Bestånd och skydd
Korpen är en livskraftig art. Uppföljningen av beståndet är koncentrerad till renskötselområdet, där arten orsakar skada för renhushållningen.