Översikt
- Knipan är en allmän och lättigenkännlig dykand som påträffas i hela Finland.
- Den trivs i klarvattensjöar och havsvikar och häckar ofta i holkar eller naturliga hål.
- För många jägare är knipan den första sjöfågel som man bygger en boholk åt.
Kännetecken
- Storlek: 40–50 cm, vikt 800–1200 g.
- Hane: svartvit, mörkgrönt huvud med en tydlig vit rund fläck bakom ögat.
- Hona: brunt huvud, grå kropp och ljusare buk.
- Ögon: klargula hos båda könen.
- Flykt: snabb, och från vingarna hörs en tydlig vissling.
- Läte: ett hest ”kräk” eller ”kjäk”, särskilt under spelet.
Att skilja arten från andra sjöfåglar
- Hanens ögonfläck och gröna huvud skiljer den från alla andra dykänder.
- Honan påminner om småskraken, men är kortnäbbad och tydligt rundare i huvudet.
- Vingarnas vissling hjälper vid artbestämningen också i skymningen.
Utbredning och livsmiljö
- Häckar i hela landet, allmännast dock på sjöar, längs älvar och i havsvikar i södra och mellersta Finland.
- Boplats: ett naturligt hål eller en holk gjord för knipa, ofta nära vatten.
- Övervintrar i Östersjön och vid Västeuropas kuster; en del också i öppna vakar i södra Finland.
- Föredrar klarvattensjöar med gott om fisk.
Beteende och föda
- En dykare som söker sin föda under vattnet.
- Föda: ryggradslösa djur, insektslarver, kräftdjur och fiskyngel.
- Ungarna hoppar ofta ur bohålet redan vid en dags ålder och tar sig ut på vattnet under moderns ledning.
- Aktiv särskilt i morgon- och kvällsskymningen.
Jakt och lagstiftning
- En jaktbar viltart. Jakttid 20.8 kl. 12.00 – 31.12. Lagstadgad skyldighet att göra bytesanmälan.
- Ett vanligt byte vid sjöfågeljakt på små sjöar och älvar.
- Jakten sker vanligen från pass, från båt eller från stranden.
Bestånd och skydd
- Arten är livskraftig (LC), men har ställvis minskat till följd av färre boplatser och övergödning.
- Knipan gynnas av holkuppsättning och är ett gott exempel på skydd vid sidan av jakt.