Översikt
Kajan är en kråkfågel som är klart mindre än kråkan och en av kulturlandskapets mest välkända fåglar, särskilt i landets södra hälft. Den häckar i kolonier i hålrum i byggnader, klippor och hålträd, och samma boplatser kan vara i bruk i årtionden. Kajan är en partiell flyttfågel: en del av fåglarna övervintrar i Finland, en del flyttar söderut.
Kajan är en social fågel som bildar bestående parförhållanden: paret håller ihop året om och år efter år.
Kännetecken
Kajan är en klart mindre, mörkgrå kråkfågel än kråkan. Det viktigaste kännetecknet är den ljusa ögonirisen, som skiljer kajan från alla andra inhemska kråkfåglar, som har mörkt öga. I nacken och på halsens sidor finns tydligt ljusare grå partier, och den svarta näbben är rätt kort.
I flykten påminner kajan mer om en duva än om en kråka: flykten är snabb och lätt, och vingslagen är kraftfulla och skarpa. Vingarna är rätt korta och spetsiga, vilket förstärker det duvlika intrycket. Kajflockar flyger ofta lågt i rasande fart och väjer för träd och andra hinder, och ibland kretsar de också på himlen i stora flockar.
Läte
Kajans läte är ett gällt, upprepat rop.
Att skilja arten från andra kråkfåglar
Kajan är lätt att skilja från övriga inhemska kråkfåglar utifrån storlek och kännetecken.
- Kråkan är klart större än kajan och gråsvart, utan ljust öga eller grå nacke.
- Korpen är betydligt större, helt svart och flyger med kilformad stjärt.
- Skatan är svartvit och långstjärtad, ingen förväxlingsrisk.
- Det ljusa ögat är kajans tillförlitligaste kännetecken på nära håll.
Utbredning och livsmiljö
Kajan är en vanlig syn i södra Finlands kulturlandskap. Den häckar i städer, byar, herrgårdsområden och vid klippstränder där det finns lämpliga bohål. Boplatser är byggnaders skorstenar, takfotskonstruktioner, hålrum i väggar och hålträd. Kajorna häckar i kolonier som kan omfatta tiotals, till och med över trettio par. På vintern samlas kajorna ofta i stora flockar och rör sig över ett större område i sina födosöksmarker.
Sent på hösten och på vintern ansluter sig kajor som flyttat in från andra håll till de lokala flockarna, varvid antalet kajor kan öka betydligt. Kajorna följer ofta boskap på åkrarna och besöker fågelbord.
Beteende och häckning
Kajan lever i ett bestående parförhållande: samma par håller ihop året om och år efter år. Paret väljer bohålet tillsammans och försvarar det mot andra kajor. Till bohålet samlas rikligt med byggmaterial, såsom kvistbitar, löv, ull och annat mjukt. Kajan lägger i april–maj 4–6 ägg, och ruvningen tar cirka 18 dygn.
Födan är mångsidig: insekter, maskar, frön, bär och avfall. Kajan är en opportunist som utnyttjar alla tillgängliga födokällor. I flocken kommunicerar kajorna aktivt med varandra och varnar snabbt för hot.
Fredning och jakt
Kajan är en icke fredad fågel, inte en viltart. Den har dock en fredning under häckningstiden i hela landet 10.3–31.7.
- Utanför fredningstiden får kajan fångas utan fångsttillstånd.
- På den egna gårdsplanen lyckas fångsten utan särskilt tillstånd; på andra områden behövs tillstånd av jakträttsinnehavaren.
- För fångst av en icke fredad fågel behövs inget jaktkort, men tillstånden för vapen och patroner måste vara i skick.
- Fångst kan vara möjlig också under fredningstiden med dispens av Finlands viltcentral.
Källa: Viltcentralen – kaja
Bestånd och skydd
Kajbeståndet är livskraftigt i Finland och har vuxit kraftigt under 2000-talet, särskilt i tätorterna och på landsbygden i södra och mellersta Finland. Det ökade beståndet orsakar också skador: kajorna täpper till skorstenar och andra konstruktioner, smutsar ner samlingsplatser med sin spillning och orsakar skördeskador på åkrarna. Just på grund av skadorna återfördes kajan till jaktlagens tillämpningsområde år 2018, då den blev en icke fredad art.