Översikt
Guldschakalen är ett hunddjur som till storleken hamnar mellan räv och varg. Arten har kommit till Finland på egen hand, och första gången observerades den med säkerhet i Kajana i augusti 2018. Eftersom det är fråga om en art som spritt sig naturligt och inte en främmande art införd av människan, är guldschakalen fredad enligt naturvårdslagen och får inte jagas.
Kännetecken
Till storleken placerar sig guldschakalen mellan räv och varg. Hanen är kraftigare än honan: hanens vikt är 9–14 kilo och honans 7–11 kilo. Från nosen till svansspetsen är längden 120–125 cm och mankhöjden 45–50 cm. Pälsens nyanser är brokiga och förenar gult, brunt och grått. Ryggen och svansen ser mörkast ut på grund av grå och svarta hår, medan halsen och buksidan är ljusa. Hos många individer framträder ett ljusare band vid skuldrorna, som kan sträcka sig över bogarna och löpa under bröstet. Svansspetsen är mörk, nästan svart. Pälsens ton är inte konstant, utan varierar både mellan individer och med årstiden.
Att skilja arten från andra hunddjur
Guldschakalen är större än räven men klart mindre än vargen, så storleken i sig hjälper till att avgränsa artbestämningen.
- Räven är mindre och har en längre, yvigare svans; guldschakalens helhetsfärg är brungrått brokig och svansen kortare.
- Vargen är klart större och kraftigare.
Utbredning och förekomst i Finland
Guldschakalen härstammar från söder, och dess etablerade utbredningsområde sträcker sig från Sydostasien till Centraleuropa. Det varmare klimatet antas gynna arten, som under de senaste åren snabbt har utvidgat sitt område norrut.
I Finland har säkra observationer tills vidare samlats bara spritt, från ett tiotal ekonomiska regioner. Flest har gjorts i ett bälte som löper genom Norra Savolax och Kajanaland till kusten i Mellersta och Norra Österbotten. Enstaka djur har också påträffats i Lappland och i sydöstra Finland.
Livsmiljö och beteende
I Estland trivs arten vid kuster med vassbälten och lite snö. I Finland skulle den gynnsammaste trakten för den sannolikt vara syd- och sydvästkusten. På vintern har djur ofta påträffats på platser där det finns föda kopplad till mänsklig verksamhet, såsom vid utfodringsplatser.
Föda
Dieten är mångsidig. Guldschakalen fångar små gnagare, såsom sorkar på åkerslätter, och besöker också viltets utfodringsplatser och smårovdjursåtlar. När djuren rör sig parvis eller i familjegrupper kan också småvuxna hjortdjur, särskilt kalvar, bli byte.
Spår
Spårets storlek motsvarar ungefär rävens spår: bredden är 5,0–5,5 cm och längden 6,0–6,5 cm. När guldschakalen tillryggalägger längre sträckor rör den sig i rak linje, vilket påminner om vargens sätt att röra sig.
Status och fredning
Guldschakalen är en nykomling, det vill säga den har spritt sig till Finland av egen kraft. Detta skiljer den från främmande arter, som människan har fört hit avsiktligt eller av misstag. Om människan hade infört guldschakalen skulle den betraktas som en främmande art, och införsel och utsläppande i naturen av den är förbjudet. Däremot är individer som vandrat hit naturligt fredade med stöd av naturvårdslagen.
Jord- och skogsbruksministeriet föreslog i tiden att guldschakalen skulle läggas till viltarterna, men riksdagen godkände inte ändringen, så arten förblev fredad. I praktiken får guldschakalen alltså inte jagas. I artdatabanken finns den med för att man ska lära sig skilja den från andra hunddjur och kunna lämna den i fred.