Översikt
Den europeiska bävern är Finlands enda ursprungliga bäverart och Europas största gnagare. Den försvann nästan helt från Finland till följd av överdriven jakt, varefter arten har planterats in på nytt. Två arter planterades dock in i Finland: den europeiska och den kanadensiska bävern, och de två arterna förekommer i dag delvis i samma områden. Antalet europeiska bävrar uppskattas till cirka 3 200–4 400 individer, och beståndet är koncentrerat till sydvästra Finland.
Bävern formar sin omgivning: den bygger dammar i vattendragen, och de dammtjärnar som uppstår är viktiga för många andra djur, särskilt för sjöfågelkullar.
Kännetecken
Bävern är en massiv gnagare: kroppslängd 65–105 cm, svanslängd 22–38 cm och vikt 12–33 kg. Pälsens grundfärg är brun, bottenullen grå. Kroppen är kraftig och låg. Bakfötterna har simhud. Svansen är vågrätt tillplattad, paddelformad och fjällklädd, vilket är det lättaste kännetecknet för både den europeiska och den kanadensiska bävern.
Spår och tecken i terrängen
Bäverns närvaro känns lättast igen på omgivningen: fällda träd vars stubbe blivit vasst pennformad är ett säkert tecken. Dammar och hyddor är påfallande stora byggnader. Spåren i snö eller mjuk mark är stora och breda, och avtrycket av bakfotens simhud syns tydligt.
Att skilja arten från den kanadensiska bävern
Det är svårt att skilja den europeiska och den kanadensiska bävern åt, eftersom arterna liknar varandra mycket till utseendet. I huvuddrag är svansarna likadana, men det finns skillnader: den kanadensiska bävern har en något kortare och bredare svans som är ganska jämnbred hela vägen, medan den europeiska bäverns svans smalnar tydligt mot spetsen. Också huvudformen skiljer sig: den europeiska bävern har längre och smalare huvud och spetsigare nos.
En exakt artbestämning kräver en expertbedömning. Utbredningen hjälper: den europeiska bävern finns främst i sydvästra Finland. Jägaren måste kunna skilja arterna åt före jakten, eftersom jaktreglerna skiljer sig.
Utbredning och livsmiljö
Den europeiska bävern förekommer i Finland främst i Satakunta och delvis i västra Birkaland. Den trivs vid frodiga åstränder och sjöstränder med tillräckligt med lövträd som föda. Bävern föredrar långsamt rinnande eller stillastående vatten där den kan bygga dammar. Den kanadensiska bävern har på sina håll utvidgat sitt utbredningsområde effektivare än den europeiska, vilket har gjort det svårare för det europeiska beståndet att växa.
Beteende
Bävern är monogam och lever i familjegrupper. Brunsten infaller i januari–februari, dräktigheten varar cirka 3,5 månader. På våren föds 1–8 ungar. Bävern är i huvudsak skymnings- och nattaktiv. Födan består av bark, skott och blad från asp, björk och vide, och på vintern äter den även tallbark. Bävern lagrar kvistar under isen nära hyddan som vinterföda. Den simmar och dyker bra och kan vara under vattnet i flera minuter.
Jakttid
- Jakttid med jaktlicens: 20.8.–30.4.
- Jakten kräver en jaktlicens beviljad av Finlands viltcentral (MetsL 10 §)
- Artidentifiering gentemot den kanadensiska bävern är nödvändig före jakten
- Jakten sker huvudsakligen genom att vänta på bävrarna vid deras färdväg eller matplats
Bestånd och skydd
Beståndet av europeisk bäver har vuxit men är fortfarande fåtaligt. Målet för beståndsvården är att stärka det till en gynnsam skyddsnivå och trygga dess livskraft och jaktbarhet. I förvaltningsplanen för bäverbestånden föreslås att den kanadensiska bäverns utbredning kontrolleras, att buffertzoner hålls fria för den europeiska bävern och att flyttningar används för att sprida beståndet. Samexistensen mellan de två bäverarterna kommer sannolikt att fortsätta i Finland i årtionden.