Översikt
Årtan är en liten simand som är en rätt fåtalig häckfågel i Finland. Till skillnad från våra övriga halvdykare är den en långdistansflyttare — övervintringsområdena ligger huvudsakligen i Afrika söder om Sahara. Detta gör den till en särpräglad art bland de inhemska andarterna. Hanarnas höstflyttning sker tidigt i juli–augusti, honorna och de unga ger sig av i augusti–september.
Kännetecken
Årtan är bara något större än krickan och lätt att förväxla med den — särskilt på kort avstånd. Arten känns bäst igen i flykten, då teckningarna på vingens ovansida syns tydligt.
Hos hanen lyser vingovansidans främre del ljust gråblå och syns på långt håll. Hos honan är den blåaktiga tonen inte lika kraftig, men vingen är ändå alltid klart ljusare än krickans. Hanens vingspegel lyser ljusgrön; hos honan och unga individer saknas lystern och spegeln är smutsigt gråbrun. Vingspegeln kantas av nästan lika breda vita strimmor.
Hanens huvud är kraftigt tecknat: en tydlig ljus ögonbrynsstrimma sträcker sig från ögat till nacken, den mörka ögonstrimman är kraftig, och på kinden finns en mörk och en ljus längsgående strimma. Vid näbbroten finns en tydlig ljus fläck. Näbben är längre och kraftigare än krickans, näbbryggen rakare, och näbben saknar orange kanter.
Att skilja arten från krickan i flykten
Flykten är rätlinjigare än krickans. Vingens undersida är karakteristisk hos årtan: den vita mittdelen avgränsas skarpt mot den mörka framkanten och de grå vingpennorna, vilket ger ett trefärgat intryck.
Att skilja arten från andra sjöfåglar
- Kricka (hane): krickan har en klart grön vingspegel och en betydligt kraftigare färgteckning. Årtans vingovansida är gråblå, inte grön.
- Kricka (hona): årtans hona är ljusare på vingovansidan än krickans hona. Dessutom är årtans näbb längre och saknar orange kanter.
- Gräsandens hona: klart större, blåviolett vingspegel.
- Hanens ögonstrimma är säkrast för en snabb artbestämning — ingen annan liten inhemsk and har något motsvarande.
Utbredning och livsmiljö
Årtan är en rätt fåtalig häckfågel och förekommer bara på de frodigaste fågelvattnen. Beståndets tyngdpunkt ligger i södra Finland. Den föredrar skyddade vikar, översvämningsängar och strandängar med både öppet vatten och tät vattenvegetation. Häckningsrevieren är små och fågeln är försiktig — den söker sig gärna in i skydd av vass och växtlighet.
Beteende
Årtan är en simand som silar föda nära ytan och i grunt vatten. Födan består av vattenväxter, frön och smådjur; ungarna äter rikligt med insekter. Honan lägger i maj–juni 8–11 ljust gräddfärgade ägg på en strandäng eller i vass, gömda i växtligheten.
Årtan anländer till Finland vanligen i slutet av april eller i maj — senare än de flesta andra änder. Höstflyttningen börjar tidigt: hanarna ger sig av redan i juli–augusti, honorna och de unga i augusti–september.
Jakttid
- Hela landet: 20.8–31.12 (säsongen börjar kl. 12.00)
- En del årtor fälls i samband med annan sjöfågeljakt, särskilt på frodiga fågelvatten i södra Finland.
- Skyldigheten att göra bytesanmälan gäller — anmäl bytet i tjänsten Oma riista.
- Artbestämningen är viktig: årtan förekommer i blandflockar med krickor.
Källa: Viltcentralen – årta
Bestånd och skydd
Årtbeståndet är litet och arten har minskat i många av sina häckningsområden. Den hör till gruppen minskande sjöfågelvilt, för vars vård ett separat åtgärdsprogram har utarbetats. Våtmarkernas tillstånd, fångst av främmande rovdjur och tryggandet av ostörd häckning är centrala medel för att stödja beståndet.